På stadsdelens hemsida hittar du allt material inför våra möten i stadsdelsnämnden.
Har du frågor eller synpunkter? Kontakta oss på mail, Facebook eller skriv direkt på bloggen!

OBS! Klicka här för att komma till vår nya blogg

söndag 12 juli 2009

Bygg mer på höjden!

Som jag tidigare skrivit om har nu nätverket YIMBY uppmärksammat förslaget om att bygga ett nytt hus på tomten mellan Hantverkargatan och Baltzar von Platens gata (Basaren 1). Länk till YIMBY finns här och länk till tidigare inlägg med koppling till detta förslag finns här.

Nedan bifogas även den replik som jag skrev till insändaren med rubriken "Stoppa barnfientligt höghus" i Vårt Kungsholmen nr. 26. Eftersom min replik (efter två nummer) ännu inte blivit publicerad så kan ni nu läsa den här på bloggen.

Bygg mer på höjden!

Som replik på insändaren med rubriken ”Stoppa barnfientligt höghus” vill jag informera om att det för närvarande sker en omfattande upprustning av stadens parker, grönområden och parklekar. I samband med upprustningen av den närbelägna Pontonjärparken kommer bl.a. att anläggas en ny lekpark ett stenkast från den byggnad som diskuteras i artikeln. Utformningen av ny detaljplan för Basaren 1 (dvs. det gröna huset på tomten mellan Hantverkargatan och Baltzar von Platens gata) behandlas för närvarande och mycket tyder på att det kommer att bli en ny högre byggnad på platsen. För egen del så är jag positiv till att bygga mer på höjden och då i första hand för att det är mer miljövänligt. Jag börjar därför tröttna på alla arga och onyanserade inlägg vilka går ut på att inget får förändras. Förändring är en naturlig del av stadens utveckling så fokusera mer energi på att diskutera olika alternativ istället för att bara säga nej.

Oscar Fredriksson, ordförande Kungsholmscentern samt
Kungsholmsalliansens talesperson i stadsmiljöfrågor

8 kommentarer:

Lisa sa...

Hej,
det finns ett par saker i det du säger som jag tycker kan finnas skäl till att diskutera lite mer ingående och peka på ett par problem.

Att se staden som något som bara följer naturens lagar medför problem. När ekologismen gjorde sitt intåg som en förklaringsmodell vad gäller städer så framfördes argumentet att städer tenderar att etableras där det finns bra förutsättningar att leva. Etableringen av städer är inte slumpmässig utan de växer ofta fram vid flodmynningar, vadställen etc. Stadsdelar utvecklas genom att stadens invånare anpassar sig efter de krav som ställs på dem när de letar sitt uppehälle och försöker få en dräglig inkomst. När fastighetspriser och omkostnader rakar i höjden har vissa råd att bo kvar och de som inte har råd flyttar till en annan stadsdel som ”mer naturligt” passar deras förmåga att betala för sig kulturellt eller ekonomiskt.

De grupper som kan styra andra kommer därmed ha en dominerande roll. De som har möjlighet att tillskansa sig ekonomiskt kapital kommer att göra anspråk på de mest centrala områdena och de som inte har vare sig social eller ekonomisk makt kommer att flytta till andra stadsdelar.

Enligt detta perspektiv så var det helt rimligt att city omvandlades till kontor och köpcentra och tömdes på boende under 50-60-talen. Liksom det är en ”naturlig” process i dag att city genomgår en liknande ”naturlig” gentrifieringsprocess.

Att politiskt verka för fler bostäder inne i city är alltså i strid med denna syn på staden. Det ekologiska perspektivet underskattar betydelsen av medveten planering och medvetna strategier. Att teorin endast är tillämplig på vissa amerikanska städer och därmed passar dåligt in på europeiska städer gör att man bör vara försiktig med att hävda ”naturliga” processer vad gäller stadsutveckling.

En annan förståelse av hur staden utvecklas, som jag menar ligger närmare verkligheten utgår från att staden är ett resultat av olika intressen. Grupper som bildas för att tillsammans göra sin röst hörd i en omvandling av en livsmiljö är i det perspektivet ett uttryck för att systemet fungerar och är legitima sådana och har oftast sin motpart/mottagare i någon kommunal eller statlig funktion.

Om man vill hävda att just ett intresse inte ska ha företräde eller att det intresset inte är legitimt måste man påvisa att det finns andra intressen som väger tyngre. Kan man inte visa på detta, eller kan man inte ha förståelse för att andra intressen än sina egna är legitima döljer man sitt intresse bakom en falsk naturlighet.

De som vill att ett hus ska byggas och ett annat rivas måste därför bla svara på dessa frågor: Vad och för vem blir det bättre? Vems/vilkas intresse är det som väger tyngre, och som dessutom är beroende av att ett högt hus byggs just här?

Om man inte ser stadens omvandling som naturlig utan istället något som man politiskt vill kunna styra så går det också att föra en diskussion kring huruvida ett höghus, just det huset eller ett bevarande av det låga huset är att föredra.

Sett till större delar av staden, större rumsliga såväl som tidsliga enheter, så är det förhållandevis lätt att argumentera för att det låga gröna huset ska vara kvar och att ett högt hus, tvärtemot vad man kan tro, kommer att försämra staden. En låg exploateringsgrad bidrar till staden genom att de representerar mångfald. Variation i ”stadslandskapet” ät ex ett politiskt mål. Förslaget på ny byggnad tillför staden endast marginella saker såsom högre exploateringsgrad på bekostnad av att själva gatan med sin riktning, sin struktur och blandning av hög (höjd är relativt) och låg bebyggelse. Med stadshuset i ena änden/fonden av gatan finns det inte ett lika stort behov av yviga och symboliska gester som man annars hade kunnat tro. Att införa en konkurrerande symbol, skulle vara dåligt för gatan som helhet. Inte för att stadshuset skulle försvinna utan för att nyanserna i stadsrummet skulle grumlas.

Nu blev det lite långt och jag tror jag slutar där men jag utvecklar gärna argumenten.
Allt gott
Lisa

Lisa sa...

Nu läst insändaren som du kritiserar kan jag också med förvåning konstatera att du inte bemöter den huvudsakliga kritiken mot kommunens agerande eller de argument som förs fram för att den nuvarande byggnaden är bättre för området i sin helhet. Barnfientligheten som används som argument är knappt perifert utan nämns bara i en kort mening och i förbigeående.

Jag får det helt enkelt inte at gå ihop med det som du själv hävdar att "kritik är bra - men låt den vara konstruktiv". till det skulle jag vilja tillägga att kritik (även den mot kritik) måste vara seriös på så sätt att den tar upp huvudargumenten och inte förvränger den andres åsikt.

jag kan konstatera att den som du kritiserar har lyckats formulera ett par allvarliga invändningar mot processen och det föreslagna huset som sådant medan din kritik av detta vare sig bemöter den eller gör den ogiltig.

Skulle vara intressant att höra dig bemöta kritiken i vårt kungsholmen på ett sätt som faktiskt tar den seriösa kritiken på allvar och där dna argument inte faller tillbaka på det att staden utvecklas oberoende av politik och strategi.
Vänligen Lisa

Anonym sa...

@Lisa; tror du att nån orkar plöja igenom det du skriver?

Magnus Orest sa...

Lisa, vet du med säkerhet att dina förklaringsmodeller är optimala och med verkligheten överensstämmande?

Lisa sa...

Magnus Orest, nej självklart inte. Det är därför jag till skillnad från Oscar Fredriksson och du själv intar en mer nyanserad hållning och försöker att visa på var jag ser problem med resonemanget och hus man kan se det istället.

Vet du att dina förklaringsmodeller, vilka de nu än är, är optimala och med verkligheten överenstämmande?

Om du ex. liksom Oscar menar att det bästa sättet att förklara staden är att se den som "naturlig" så får du gärna bemöta mina invändningar. Om du har en annan förklaringsmodell får du gärna presentera den.

Om du ser problem i mitt sätt att förstå staden och samhället får du också hemskt gärna visa på dem.
Lisa

Oscar Fredriksson sa...

Hej Lisa, jag vill gärna presentera en något mer konkret problemformulering än den du ger uttryck för.

Eftersom det finns en stark efterfrågan på fler centralt belägna bostäder i Stockholm så försöker jag som förtroendevald fritidspolitiker att bidra till att fler bostäder byggs. Det finns då i huvudsak två vägar att bygga ett större antal lägre hus eller ett mindre antal högre hus. Här väljer jag då att förespråka den senare lösningen eftersom jag vill värna stadens grönområden från ytterligare exploatering. Därför tycker jag i princip att marken borde utnyttjas bättre genom att man bygger mer på höjden.

Detta är ett ganska förenklat resonemang. Men de som alltid säger nej till att bygga på höjden måste också tvingas ta ansvar för konsekvenserna av detta, dvs. antingen att fler grönområden exploateras eller att bostadsbristen ökar.

Anonym sa...

Hej Oscar,
Jag förstår argumentet om att bygga bostäder i höga hus sparar grönområden, det är en bra ”icke-naturlig” stadsbyggnadspolitik. Om än ett viktigt mål och ett bra syfte i sig så är det dock inte det enda man behöver ta hänsyn till när det gäller stadsbyggnad. Som du säger så blir det lite förenklat, så även nedanstående.

För det första är jag inte lika övertygad om att spara grönområden är en bra strategi i alla lägen. En del grönområden skulle mycket väl kunna byggas igen, andra förädlas och ytterligare andra sparas orörda. Det finns en livsmiljökvalitet även i tätortsnära ”orörd” natur som man inte ska underskatta liksom man inte ska överskatta stadsparker a la Central Park. De nyttjas av olika människor och de har olika kvaliteter avseende sätt att vara i dem. Stockholm har många stadsparker som kan jämföras med Central park.

För det andra så finns det många grönområden som skulle kunna förtätas i ytterstaden, mellan olika satellitförorter. Där bör grönområdena stå tillbaka för exploateringen. Det innebär alltså att det inte nödvändigtvis inne i City måste byggas bostäder på varje tänkbar liten yta, eller snarare varje yta som blir möjlig beroende på exploatörens kommande vinst. Det är fullt tänkbart att istället för att likforma staden avseende höjd, stil, funktion och form, fokusera mer på det riktigt stora problemet i dag – att knyta ihop de lika stadsdelarna med varandra. Men då måste en del grönområden stryka på foten.

För det tredje och för att bli specifik, så finns det på Kungsholmen ganska gott om grönområden (särskilt i närheten av Basaren 1) samtidigt som det också finns gott om exploaterbar yta som inte inkräktar på dessa grönområden. Därför är inte ett högt hus nödvändigt för att tillgodose behovet av bostäder just där, eller med hänvisning till ovan, just i City.

De aspekter av staden som man också måste ta i beaktande är dess variation. Den variation avseende bebyggelsens ålder, höjd, funktion och arkitektonisk stil. Det är det som skapar, eller snarare är grunden ”infrastrukturen”, för ett varierat och mångfaldigt stadsrum. Den infrastrukturen, den grunden, måste man ta hänsyn till vid en omvandling av ett område eller en eventuell rivning. Vad det gäller den låga längan som du vill ersätta med ett nytt hus så är den en sådan stadens anomali, den utgör en variation, samtidigt som den passar perfekt in i staden som helhet. Hela bottenplanet är öppet för verksamheter, med sin låga höjd möjliggör den att stadsrummet inte sluter sig helt och hållet utan öppnar upp sig och tillåter att husen bakom syns. Genom sin relation till omgivande bebyggelse skapar den just det som ett nytt landmärke eller ”en spektakulär” nybyggnad är ämnad att skapa - fokus på en plats. Den föreslagna nybyggnaden skapar visserligen ett fokus den med men det är fel plats att göra det på. De stora gesterna finns redan runt hörnen, längs med Hantverkargatan och i slutet av perspektivet. Det befintliga huset har en mer lågmäld, anonym (eller om man så vill den är anpassad till omgivningens karaktärsdrag, den förhäver sig inte)

Kort sagt: du har inte övertygat mig om ett man måste lösa bostadsbristen på det sätt som du säger. Du har inte övertygat mig om att det (stadsmiljön, livsmiljön, grönområden etc) blir bättre av att riva det befintliga huset och ersätta det med ett nytt.

Om de flesta i dagens stadsbyggnadsdebatt hade rest ragg vid ordet ”kulturhistoriskt värde” så hade jag här sagt att det är ungefär det som är det kulturhistoriska värdet men med det extremt viktiga tillägget nostalgi. Nostalgi i den meningen att byggnader ges en mening genom att platsen, staden, levs. Där försiggår mänsklig verksamhet och där kommer arkitektens och den samlade stadens visioner och drömmar i konkret uttryck. Och nä man måste inte bevara människors drömmar, men man måste ta dem på allvar.

Undrar fortfarande hur du ställer dig till insändaren i Vårt Kungsholmen och hans kritik avsseende processen i sig och om stadsmiljön.

Lisa sa...

Det var alltså jag, Lisa, som skrev ovanstående inlägg om nu ingen skulle förstå det.