Behöver Sverige världen?

Med anledning av EG-domstolens dom och de olika mer eller mindre främlingsfientliga uttalanden som först fram i debatten under senare tid finns anledning att fråga sig var gränsen går för den svenska självgodheten och det egna navelskådandet. Har världen utanför våra gränser verkligen ingenting att tillföra? Är det bästa att gå på Lars Ohlys linje och sluta oss för omvärlden likt en övervintrad kommunistdiktatur? Ett bra inlägg av Maria Abrahamsson som kommenterar den pågående debatten finns på SvD och frågan finns även med på DN:s ledarsida och i Sydsvenskan samt i ytterligare inlägg 1 och 2 på SvD.

I Vellinge tror man fortfarande inte att personer från andra länder har något att tillföra det egna samhället. Vid sidan av den människosyn detta är ett uttryck för undrar man om de har studerat den egna demografiska utvecklingen under kommande år? Jag vet inte hur läget är i Vellinge men i Sverige och övriga västeuropa så kommer en ökad invandring av personer som vill bo och areta i Sverige att vara nödvändigt för att bibehålla en god tillväxt och för att kunna upprätthålla våra välfärdssystem. Jag har sagt det förr men säger det igen - Invandringen utgör en stor tillgång för Sverige, om ni inte tror mig så ta del av den mängd aktuella rapporter som finns i ämnet exempelvis från Nutek.

Inom centerpartiet har vi i våra stämmobeslut tydligt tagit ställning för att vi tror på ett öppet samhälle och att vi behöver öka samarbetet över gränserna. Vi har även på ett tydligt sätt kopplat samman frågor som rör migration, integration, jobb och företagande vilket ger oss möjlighet till ett frontalangrepp på främlingsfientligheten var den än må visa sig… Denna fråga var även temat för mitt tidigare inlägg under rubriken Fel fokus i Migrationspolitiken som finns återgivet nedan. Förhoppningsvis kan den intensiva debatten med anledning av EG-domstolens dom leda till en ordentlig diskussion kring säväl svensk arbetsrätt som det relaterade migrations och integrationsfrågorna.